Skorna och jag – så började det

Satt igår kväll och funderade på hur min kärlek till converse egentligen började. Och faktum är att jag minns det mycket tydligt. Man skulle kunna uttrycka det som såhär: min kärlek till converseskor började med kärleken (eller åtminstone förälskelsen) i en pojke.

Han lirade hockey och som jag minns det var det nästan obligatoriskt bland hockeyspelarna i laget att värma upp i converse skor. Och då, för sisådär femton år sen, jag var väl 11 år, så fanns det inte så många converse – modeller att välja mellan. Åtminstone inte en den lilla stad jag växte upp i.

Det var röda, svarta eller vita Converse Chuck Taylor All Stars – och that’s it. Och det var viktigt att knyta sina converse på rätt sätt. Rättare sagt skulle man inte knyta dem alls; de skulle vara öppna med skosnörerna coolt ”tvinnande” längst upp i halsen.

Just då tänkte man inte så mycket på det, mer än att converseskor instinktivt kändes rätt – att det var coola, att det representerade sport och individualitet, och att man vill ha ett par. Det var inte så mycket tjejer som bar converse i min klass i skolan, men det struntade jag i och inhandlade ett par vita converse; ett par klassiska Chucks. Och sen var jag fast.

Det är märkligt att tänka på att denna kärlek till converseskor överlevt de flesta andra förälskelser i mitt liv. Att den fortfarande är så stark. För hur förklarar man kärleken till ett varumärke? Kanske för att det inte handlar om bara ett varumärke, förstått som en ytlig kommersiell konstruktion. Kanske för att det snarare handlar om en estetisk känsla och symbolik som varje cell i min kropp kan identifiera sig med. Som är jag. Som blivit en del av mig. Jag tror åtminstone att en del av svaret ligger i detta.

Comments are closed.

Powered by WordPress. Designed by WooThemes